29 augusti 2012

Att jobba med elever i hedersförtryck

Jag hade en gång en elev som mådde riktigt dåligt. Hon var trött, kom ofta för sent till skolan och gjorde sällan sina läxor. Hennes inlärning var obefintlig och jag anade något mycket sorgligt bakom hennes vackra leende. Jag kämpade för att komma närmare henne och insåg snart att hon tvingades leva efter stränga hedersnormer. Hon levde under ett starkt hedersförtryck och utsattes även för våld. Hur skulle jag gå tillväga nu?

Eftersom jag för första gången fick kämpa med hedersproblematik på riktigt var jag okunnig och mållös. Jag bad om hjälp från en tjejjour. En frivillig från tjejjouren som dessutom talade samma språk som tjejen kom till skolan och vi fick höra en hjärtskärande berättelse. Vi fick höra hur en kille som blivit kär i henne blivit knivhuggen i sina händer. Vi fick höra hur tjejen arbetade som slav hemma hos sin farbror, hur hon fick ta hand om släktingarnas barn, laga all mat och städa ensam hela lägenheten. Vi fick även höra om farbrorns våldtäktsförsök och brödernas psykiska och fysiska våld mot henne. Vi fick även se elevens enorma ärr i magen. Vi insåg fort, inte minst efter mötet med farbrorn, att vi inte skulle komma till en gemensam lösning med familjen. Tjejen hade en enda utgång: Att lämna familjen. Till slut gjorde hon det också. En modig tjej!

Efter denna händelse bestämde jag mig att lära mig mer om hederskulturer. Jag insåg hur svårt det är för en som vuxit upp i en hederskultur att lämna sin familj. För i hederskulturer får du oftast en så enorm kärlek och gemenskap om du lever enligt normerna. De flesta tjejer (i vissa fall även killar) som lämnar familjen, även återvänder sig tillbaka. De klarar sig helt enkelt inte ensamma. Därför är det alltid det bästa att försöka hitta en lösning i familjen. Det kan låta absurt för oss skandinavier. Vi tycker oftast att en familj som förolämpar, använder våld och inte låter dig leva så som du vill inte är en familj värd namnet. Men det är verkligen inte så de flesta som vuxit upp i hederskulturer tänker. 

Här är några råd från mig till lärare som hamnar i samma situation som jag gjorde en gång i tiden.

Jobba långsiktigt: 


  • Tillit och respekt är viktigt. Annars lättar eleven aldrig sitt hjärta till dig. När det finns ett förtroende mellan dig och eleven måste man våga prata och våga lyfta upp frågor om hedersvåld och -förtryck. Undvik dock fördomar men var aldrig rädd för att prata och fråga. Sprid kunskap om mänskliga rättigheter, jämställdhet och möjligheterna i Sverige. Ifrågasatt normerna!
  • Prata inte bara med tjejer utan engagera killarna också! Glöm inte att hedersvåld drabbar även killar. Ha gärna killarna och tjejerna separata när du jobbar med problematiken.
  • Bjud in föreläsare om hederskultur. Visa förebilder, starka individer som vågat gå mot strömmen! 
  • Försök engagera föräldrarna! Det är även viktigt att föräldrarna har ett förtroende för skolan/läraren! Då kan de ge mer frihet för barnen som lever i ett hedersförtryck.
  • Ha tjejgrupper/aktiviteter under skoltid! Tjejer som lever i förtryck har ofta svårt att ha aktiviteter efter skoltiden. 

 Vid akuta lägen: 


  • Ta kontakt med någon tjejjour omgående, helst en med erfarenhet av hedersvåld. Be någon komma till skolan och prata med eleven. Tolken är ett måste om eleven ännu inte behärskar svenska bra. 
  • Försök få en samlad bild av hoten/problemen i familjen och vilka familjemedlemmar är involverade och i vilka länder. 
  • Försök alltid först hitta en lösning inom familjen. Du kan t ex försöka påverka föräldrarna att inte gifta bort sin dotter ännu. Tryck på att det är viktigt även för tjejer att utbilda sig innan man gifter sig. Vinner du tid kan du vinna mycket. Med tiden blir tjejen förhoppningsvis starkare och kunnigare som individ och vet mer om sina rättigheter när hon är äldre. 
  • Hittar du en liberal släkting/närstående som kan vara en länk till föräldrarna? Om du hittar en, bjöd in (helst) honom och försök hitta vägar där han kan påverka elevens familj.
  • Om elevens liv är i fara, tveka inte kontakta socialen. Försök få elevens godkännande till detta för det minskar risken att eleven återvänder sig till familjen. Överhuvudtaget har du som lärare ett ansvar att kontakta de sociala myndigheterna om barnet far illa. Det kan vara svårt ibland att avgöra var gränsen går. Lita på din magkänsla!
Undrar du nu hur det gick för min före detta elev? Jag har en sporadisk kontakt med tjejen och jag är så stolt över henne. Hon har fortfarande inte återvänt till sin familj och enligt henne finns det inte ens på kartan. Det är jag glad för. Tjejen befinner sig i en annan stad där hon fått några viktiga personer runtomkring sig. Min kontakt med henne, även om det sker alldeles för sällan, verkar vara guldvärd. Hon har ett stort behov av att bli sedd. Hennes självförtroende är lågt och hon söker bekräftelse från alla håll. Hon har en lång väg till ett balanserat liv men hon är definitivt på väg dit. Att hon vågade ta steget att lämna familjen, var stort och modigt!  

Att jobba med elever som lever i hederskulturer är inte enkelt! Det finns sällan ett happy end som på filmerna. Men lyckas ni nå ett happier end ska du vara glad för! Lycka till i ditt arbete! Kom ihåg att du kan ändra ens liv till det bättre om du bara inte ger upp!

24 augusti 2012

Ren hebreiska

Välkommen till blaablaablaa! Ni är välkomna till blaa blaa blaa den 23 augusti klockan 25. Ta med er ett friblaa, blaamation och er blaa blaa blaa.
Har ni hinder kan blaa blaa blaa mig på 08 5689086. Annars blaa ni 300 kronor.  

Med vänliga hälsningar Paschalia Papalolos

Obegripligt??? Så kan det kännas när man är nyanländ i Sverige och inte får stöd på modersmålet. 

Men illitterata då?


ΠβϕÆĄτĦÔŦŸġæij¥ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮIJĶĦ ΠβϕÆĄτĦÔŦŸġæij¥ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮIJĶĦ ΠβϕÆĄτĦ¥ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮIJĶĦ ΠβϕÆĄτĦÔŦŸġæij¥ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮĦ 

 Du fattar poängen, eller hur?

19 augusti 2012

Datorundervisning för illitterata

Att vara illitterat innebär inte bara att man inte kan läsa och skriva. Man kan vara illitterat inom flera områden, inte minst inom data. Hur kan man undervisa illitterata i datorkunskap?

Jag hade en gång en grupp väldigt nyanlända illitterata kvinnor som inte hade några datorkunskaper alls. Min uppgift var att undervisa i data, inte direkt i språk. Nu var målet att lära sig använda dator. 

Eleverna hade tränat den sista tiden att berätta vad de har jobbat med förut. Det fick vara utgångspunkt till min datorundervisning för att ändå träna någonting som hade anknytning till språket och för att det skulle vara verklighetsbaserat

Eleverna fick träna skriva ett enda ord på word. Det var ett yrke som de jobbat med förut i sina hemländer. Jag skrev första gången och hade lagt till större text och texttypsnitt (jag använder gärna stil som comics). Efter det fick eleverna skriva om och om igen samma ord.



Bara detta var en utmaning. Eleverna fick träna skriva yrket och efter det trycka på enter. Hade jag haft tillgång till talsyntes hade jag så gärna använt det. Tyvärr saknades detta i skolan där jag jobbade då. Då hade jag låtit eleven lyssna på ordet många gånger. Hade eleven skrivit fel hade det hörts i talsyntesen och vi hade kunnat gemensamt hitta felet i ordet. 

När denna fas i övningen gick bra, fick eleverna två ord. Många av kvinnorna hade arbetat hemma, antingen som hemmafru eller hembiträde. De två orden jobbat hemma blev nästa uppgift. Nu ökade svårighetsgraden. Man skulle kunna skriva ordet, klicka på mellanslag och enter. Detta gjordes tills det verkade fungera utan större problem.



Nu var det dags för ännu större utmaning. Eleven skulle få jobba med en hel mening. Ex. Jag har jobbat hemma. Nu blev en stor bokstav i början och en punkt i slutet det nya i sammanhanget. Det tog sin lilla tid innan det började fungera men det gick. 

Till slut var eleverna så pass bra att de kunde skriva en hel text. 




Och så stolta eleverna blev! Papper skrevs ut och eleverna hängde det säkert på väggen hemma!

Men som alltid med illitterata ska man ta all ny kunskap i små steg. Det är så vanligt att lärare tar för mycket på en gång. Hur många gånger har vi alla som arbetar med illitterata velat börja med att eleverna kopierar en hel text på en gång? Med små steg sakta men säkert! På det viset kommer vi långt!

16 augusti 2012

De nyfikna ögonen

Första mötet med eleverna är alltid något magiskt! Deras ögon är nyfikna, förväntansfulla och mottagliga. Ögonen som följer mig nyfiket. De vill inte missa en enda sekund i en av livets höjdpunkter: Äntligen skola! Förmodligen en dag som de flesta bara fått drömma om tidigare i livet. En egen penna, en egen bok, en egen skrivbok, en egen skola, en egen lärare, egna skolkamrater! Helt otroligt och äntligen! Här ska livet börja från början.

Men för många unga liv jag möter denna underbara dag har en skugga i livet. Vägen till Sverige var i sig ett trauma för de flesta och inte ens tal om vad det var i hemlandet i det eländiga kriget och i fattigdomen. Oron och sorgen för familjen, den levande eller den döda. Och oron om man nu verkligen får börja från början eller inte. Väntan på uppehållstillstånd är en daglig pina för alldeles för många. Oron att bli skickat tillbaka till hemlandet. Oron för att Migrationsverket upptäcker fingeravtrycken i ett annat europeiskt land. Eller oron för att ens rätta ålder eller bakgrund upptäcks. Samtidigt kanske press på att kunna hjälpa familjen eller släkten ekonomiskt eller press på att kunna betala tillbaka pengarna som man lånat för att kunna komma till Sverige.

Dessa unga liv har alldeles för ofta för mycket att bära! Och samtidigt: de stora, nyfikna, förväntansfulla och mottagliga ögonen slocknar inte lätt. Törsten att kunna lära sig läsa och skriva är stor!

13 augusti 2012

Gris, det förbjudna djuret!

Det var en söndag och jag hade bjudit några elever till mig till mina trakter i Stockholm. Jag skulle visa runt i området. Eleverna hade en stor nyfikenhet att lära sig mer om Stockholm. De hade varit på många ställen men deras törst efter att se mer var otrolig. Faktiskt, unikt för illitterata! Oftast är det svårt att få illitterata att lämna sitt område, förmodligen delvis på grund av rädsla för det främmande och okända utanför. Men efter en stund började det regna och jag bjöd eleverna hem till mig. Jag skulle koka kaffe och bjuda på småkakor.  Vi gick in, eleverna tog av skorna, gick runt i lägenheten, satte på skorna och tackade och sa hej då. Men hallåå! Jag skulle ju bjuda på kaffe och kakor! Nej, tack, var svaret och de gick sin väg. Jag stannade hemma och förstod noll. Dagen efter samtalade jag med vår modersmålsstödjare i skolan.

Modersmålsstödjaren trodde sig veta var skon klämmer. Det var rädsla för att jag skulle bjuda på kakor som innehåll gelatin, dvs. en produkt tillverkats av svinsvål, det förbjudna djuret. Det hade tydligen eleverna signalerat tidigare också när vi hade en avslutningsfest till en medarbetare och det bjöds baklava. Framöver var jag tydligare när jag bjöd på någonting att äta för eleverna. Nej, det finns ingenting från gris i så det är bara och ta! Jag lärde en elev ordet gelatin och det kom fram till att eleverna ofta varit med i situationer där de inte vågat smaka på någonting i rädsla för att få någonting haram i munnen. Sist när en annan lärare till dem bjöd på prinsesstårta men som ingen av eleverna vågade smaka.

Men hur uppfattas allt detta? När eleverna gick sin väg fast jag ville fika visste jag inte hur jag skulle tänka. Jag anade att det fanns någonting bakom detta men vad visste jag inte. Hade det varit en annan person, en person som inte har kontakt med nyanlända, hade den personen känt sig förolämpad. Det är nästan respektlöst i vår kultur att göra så som eleverna gjorde. Om man inte vill stanna, kommer man inte ens hem till en. Och att hela gruppen tackar nej till en tårta som läraren bjuder går ju inte. Det är hur fel som helst, tycker vi!

Vad säger Koranen då? Jag har hört att du som muslim blir förlåten om du äter fläsk utan att veta om det. Jag har också hört att det är viktigare att respektera värden/värdinnan och äta deras mat än att tacka nej till maten som är haram. Men olika muslimska grupper tolkar detta olika. Mina elever ville så klart inte såra mig men deras rädsla var så stor att de inte reflekterade över situationen. I den situationen kunde de inte ens lita på mig trots att jag var en person som de borde ha förtroende för.  

Hur lyckas man nå fram till varandra? Jag tror på dialog, upplysning och ärlighet. Nästa gång jag hamnar i en motsvarande situation tänker jag vara ärlig och rak. Jag kommer att säga att jag blir sårad och fråga varför de inte stannar? Genom dialog kan vi upplysa varandra. Den ena parten berättar om rädslan om att äta gris och den andra om känslan att bli sårad. När vi vet om orsaken kan vi upplysa varandra. Jag får höra om muslimska traditioner och därefter kan jag upplysa om gelatin. Det är viktigt inte minst med illitterata och korttidsutbildade. Dialog och ömsesidig upplysning är ett måste i integrationsarbetet överhuvudtaget! 

9 augusti 2012

Hur tyder illitterata bilder?

Jag håller på med läromedel för sfi studieväg 1 och nyanlända ungdomar på språkintroduktionen. Så småningom, möjligen till VT 2013 kommer mina små böcker ut. Spännande! Men det är ett stort arbete kvar. Eftersom jag vet att illitterata har svårt att tyda vissa typer av bilder har det varit utmanande för illustratören Ingela Jondell att skapa bilder som både blir "vuxna", engagerande och lätta att förstå. Dessutom ska alla små kulturella detaljer vara rätta eftersom några bilder illustrerar miljöer utanför Sveriges gränser. För att vara säkrare på att bilderna är lättförståeliga för illitterata och korttidsutbildade bad jag hjälp från en elev till mig. Här är några tankar efter vårt möte.


  • Till min stora förvåning hade eleven inga problem att förstå tankebubblor. Eftersom illitterata har svårare med abstrakt tänkande var jag beredd på att det skulle vara svårt men nej.
  • Färgerna var viktiga. Jag testade visa några svartvita bilder och insåg direkt att det var mycket svårare. Därför borde det vara självklart att ha färgskrivare på varje skola för färgerna är ett viktigt hjälpmedel i bildtolkningar för illitterata. Men färgerna kan förvirra en också. Jag visade en bild på en kille med grön väska. På en annan bild hade en annan kille en grön väska. Det blev mycket förvirrande! Vem är vem?
  • Jag har lärt mig att illitterata kan ha svårt med bildserier. De har svårt att förstå hur bilderna hänger ihop (se en artikel på Qarin Franke). Jag visade en bild på fyra små bilder. Det handlade om en person som skulle gå till flera platser: Migrationsverket, banken, läkaren och skolan. Ingela Jondell hade därmed illustrerat fyra små bilder. Eleven hade inga problem att förstå detta. Hon förstod att bilderna visade de olika platserna. Men samtidigt var det ingen händelse som fortsatte från en bild till en annan utan det handlade om fyra olika tillfällen. 
  • Men det mest intressanta var hur eleven tolkade avgränsningen på bildytan (se bild nedan). På bilden ser du en ung man i Göteborg. För oss litterata ska det väl inte vara ett problem att förstå att personen är, möjligen till och med bor, i Göteborg. För eleven var denna bild som två bilder. Det som fanns in bakgrunden var någonting som komma skall i framtiden eller någonting som mannen tänker på. Det var alltså avgränsningen på bilden som orsakade denna misstolkning. Intressant! Samma tanke upprepades när jag visade en bild på en tjej och i bakgrunden fanns hennes familj. Enligt eleven var familjen i ett annat rum än tjejen. 


®Ingela Jondell
Det var mycket intressant att höra elevens tolkningar på bilderna. Jag lärde mig mycket av henne. Jag önskar att detta skulle forskas mer. Hur tyder illitterata och korttidsutbildade bilder i läroböcker och annat material som de får? Hjälper eller förvirrar bilderna en? Har du några erfarenheter av det? 

6 augusti 2012

Några råd inför simkurs med vuxna illitterata

Erbjuder din skola en simkurs åt vuxna (muslimska) och kvinnliga illitterata tänk på följande:
  1. Förförståelse är viktigt i alla sammanhang, inte minst när illitterata ska till en simkurs. Förbered kursdeltagarna mycket noggrant och när du väl gjort det förbered ännu noggrannare! Du kan nog inte överdriva!
  2. Var ute i god tid! Illitterata behöver tid på sig för att smälta in vart de ska.
  3. Ta kursdeltagarna till en affär (helst till en affär från deras eget land) där det säljs simkläder. Observera att det finns muslimska simkläder som många föredrar. Var noga med att bomull inte är tillåtet! 
  4. Poängtera att man inte ska ha underkläder under simkläderna!
  5. Om du inte följer med till kursen (vilket inte rekommenderas) se till att kursdeltagarna kan vägen till simhallen.
  6. Visa konkret vad man behöver ha med sig: hänglås, schampo, tvål och handduk.
När du förberett kursdeltagarna väl har du vunnit minst hälften. Men var förbered att det ändå dyker upp problem. Att visa sig naken inför andra är inte lätt alla gånger. Men lyckas du skapa en rolig stämning i samband med kursen blir kursen bättre än bra. Att lära sig simma kan kännas nästan lika stort som att lära sig läsa. Och har man PTSD och får slappna av i poolen en timme i veckan är det så mycket värt! Bättre terapi kan det nog inte finnas!