Sfi-peng

Utbildning i svenska för invandrare har flera reformer på gång. Många av dem behövs akut. Det finns en hel del som ska förändras för att nå bättre resultat. En av förändringarna är hur sfi-peng kan utformas i framtiden. Utredningen är på gång och jag med stor nyfikenhet men även med stor oro väntar på hur rapportens innehåll kommer att se ut. 

Tanken med sfi-peng är att öka valfrihet och individanpassning. Valfriheten har blivit ett fint ord som vår regering återkommande använder. Tanken är god men mycket svår i verkligheten för illitterata. Illitterata saknar vissa kognitiva färdigheter. Bland annat har de svårigheter att fatta egna beslut och att förstå faktainformation. De har även svårt med eget ansvar och kritiskt tänkande. Dessa är några saker som inte är tränade hos illitterata enligt hjärnforskaren Martin Ingvar. Att öka valfrihet för illitterata är därför en försämring för målgruppen, anser jag. 

Skolverket publicerade nyligen en rapport om likvärdighet i svensk grundskola. Det framgick att likvärdigheten har försämrats i den svenska skolan och därmed drabbas familjer med en svag socioekonomisk bakgrund. En viktig reform som bidragit till denna ökade klyfta är just valfrihetsreformen. Jag befarar att klyftan kommer att öka även i sfi när (om?) sfi-peng tas i bruk. Illitterata kommer att få det ännu sämre. 

I praktiken kommer studieväg 1-eleverna på sfi välja den närmaste skolan eller den skolan som någon av landsmännen rekommenderar. Vem säger att man då väljer den bästa skolan? Att välja en skola i sin närhet kan låta som ett icke-problem men det är ett faktum att en illitterat alldeles ofta fastnar i sina trakter i rädsla av det okända utanför området. Hur kan man då ens tänka en tanke att studera eller ännu mindre söka ett jobb utanför området? Dessutom kan valfriheten leda till att antalet skolor som bedriver verksamhet för studieväg 1 ökar. I dagsläget finns det redan väldigt många skolor i Stockholm för studieväg 1. Det kan leda till mer heterogena grupper med sämre kvalité. Jag ser hellre några få skolor för studieväg 1, helst så centralt som möjligt och där kompetensen om målgruppen är samlad. Jag vill inte se våra elever att drunkna i valfriheten exakt så som jag gör när jag ska välja ett försäkringsbolag eller fonder för mitt pensionssparande.

Det som också är oroväckande att man inte pratar om hur mycket det är rimligt att betala för sfi. Hur mycket kommer sfi-pengen vara värd? I Stockholm betalar man runt en femtiolapp per timmer per kursdeltagare på sfi. I mina öron låter det absurt lite. Studieväg 1 får sex kronor mer än studieväg 2. Vad kan man göra med de sex kronorna? Inte halvera gruppen i alla fall till 15 elever i stället för 30. Man kan inte ens erbjuda modersmålsstöd, något som borde vara en självklarhet för alla invandrare på sfi men inte minst för illitterata. Ersättningen för sfi är skamligt låg! Det finns inte utrymme i dagsläget att erbjuda kurator, modersmålsstöd eller tillräckligt små grupper. Det är någonting som jag verkligen önskar lyfts upp i rapporten!